Efteråt ville barnen leka något som vi kallade "kyrkråttan" när vi var små. Typ som "dunken". Till allas stora glädje la jag mig raklång på gräset när jag kom sprintande runt hörnet, trodde nästan att syrran skulle göra på sig som hon skrattade. Gräsfläckar på byxorna blev det precis som när man var liten. Men det var det värt, och roligt hade vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar